1713-1782 British Richard Wilson Galleries   Related Paintings of Richard Wilson :. | View in Windsor Great Park | Lake Albano and Castel Gandolfo | Snowdon from Llyn Nantlle | Lake Albano and Castel Gandolfo | Flora MacDonald |
Related Artists:
Giacinto Diano
painted Portrait of architect Luigi Vanvitelli in
Theodor Rocholl
(1854-1933), German military painter and war artist. Rocholl was born in Sachsenberg (Waldeck) on June 11, 1854, the son of Rudolf Rocholl, the Lutheran theologian and philosopher. He was a student in Munich in 1877, then at the Dresden Academy. After a year, he moved to Munich where he studied historical painting under Karl von Piloty. He ocmpleted his art studies at the Desseldorf Academy where he developed his interest in military art under the influence of Wilhelm Camphausen; his contemporaries in this field were Carl Röchling and Richard Knötel. The artist observed the Franco-Prussian War and the subsequent German army manoeuvres between 1883 and 1888; in 1890, he traveled to Russia to view the German Garde-Korps on manoeuvre. Later in the decade, he was attached to the Turkish Army and covered the conflict in Thessalia in 1897 between the Turks and the Greeks; his sketches of the fighting were published the following year. He covered the Boxer Rebellion in 1900 as the official artist of the German expeditionary force. A decade later, he covered the fighting between Turkey and Albania. Many of his paintings depict German military scenes, especially the battles of the Franco-Prussian War. One of his most famous pictures depicted King William at the Battle of Sedan, meeting his triumphant soldiers after the victory. Rocholl also painted a large mural for the Evangelischen Padagogiums in Bad Godesberg. In his 60th year, he became a war artist covering the campaign on the Western Front. His War Letters printed in 1916 in which he described the fear and destruction. An autobiography of his life as a painter appeared in 1921. He died in a streetcar accident Desseldorf in his 80th year on September 14, 1933.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.